Man är ju varken blind eller döv.

Det är tråkigt när man inser att ens bästa vänner eller riktigt bra vänner (eller bara vän) inte är ens vän längre.
Sånt är livet, man kan inte tvinga någon att vara ens vän.

Men är det snällt eller "snyggt gjort" att bara helt plötsligt sluta höra av sig, inte säga grattis på födelsedagen, hitta på massa ursäkter för att inte ses, "spelar" trevlig när man möts på stan... Ja listan kan bli lång.
Varför inte bara säga som det är? - Jag vill inte vara din vän längre.


Sanningen varar alltid längst, eller?

Skulle man må sämre av att få höra av sin (fd) vän att hon/han inte längre vill vara din vän
eller skulle man må minst lika dåligt av att inte få höra det men ändå förstå att så är läget?

Jag tror man skulle bli mer arg än ledsen över att inte få höra det och om man skulle få reda på det så skulle man ju såklart vilja veta varför man inte kan vara vänner men att man till slut skulle ha bearbetat det och gå vidare, man har ju fler vänner och fler hittar man, men när bästa vännen sviker kanske det inte är så roligt..


Vad tycker du om detta, har det hänt dig?